Mysig tjej trots snart 62 år - vilken konstig siffra - den stämmer inte in på mig. Hur kan det vara som så att i själen är man fortfarande tonåring, i tankarna är vuxen och kan ta beslut, leksinnet ligger fortfarande på barnnivå medan spegelbilden avslöjar att identietshandlingarna inte ljuger.
Hur som helst så så är jag född 1950 nere i Skåne i närmare bestämt Trelleborg. Minst av fem syskon - ett riktigt sladdbarn.
Jag tänker - alltså är jag en människa! Vad jag menar med det? Allt som finns runt om oss berör oss på olika sätt och vi reagerar på vad som sker - såvida vi är normalt fungerande individer. Jag har svårt att hålla tyst och svårt att låta bli att agera - men ibland önskade jag att jag var lite mera som en struts. Jo det finns nog en struts i oss alla - vi vill bara inte erkänna det. Jag sticker dock ut min haka lite för mycket och ibland får jag en smäll på den - men det är sällan jag blir nockad.
Orsaken att jag hamnade på en blogg är inte på grund av att jag sticker ut i tal och skrift utan för att jag håller på och syr.
Sömnaden var något jag började med som barn och har sedan följt mig genom hela livet. Ibland så går maskinerna på högvarv men det finns perioder då maskinerna dammar igen. Jo det står rätt maskinerna! Idag har man sällan bara en maskin om man håller på med att sy. Sömnanden kan ske på så många olika vis och till detta behövs lite olika typer av maskiner. Se på snickaren - han har inte enbart en borr, utan där finns en slipmaskin, en svarv och en förfärlig massa verktyg. Det som är nog mest känt om oss som syr är nog att vi isolerar väggarna med tyg - i alla fall så tror våra anhöriga det i alla fall. Våra tyger är som alla skruvar och brädbitar som snickaren spar på - de kan vara bra till något - även den där lilla pyttebiten. Tro det eller ej men den lilla pyttebiten kan vara det där extra lyftet i en quilt.
Jo det blir både heminredning, klädsömnad och konstverk - men tyvärr alltför sällan till mig själv.
Jag har dock börjat tänka om och ska tacka nej till att sy till andra i fortsättningen. Droppen på min sömnad till andra var en balklänning till en ung kvinna som inte förstod vad ett arbete var värt och vilken tid som behövdes läggas ned. Besvikelsen över denna änddringssömnad och dess mottagande har gjort att jag inte kommer att ta på mig något mera jobb till någon annan än mina egna döttrar. Min tid är mera värd än att bli avlönad sämre än vad en städhjälp får i timlön. Sömnadsarbete är nog det mest lågavlönade jobbet som finns. För vem är villig att betala en skälig timpenning när beställaren inte kan sätta sig in i det jobb och tid som krävs för att göra ett fint jobb. Att sy nytt är inte lika jobbigt som att göra en ändringssömnad och ändå behålla den ursprungliga modellen. Balklänningens ändring blev förstklassig och jag är stolt över mitt resultat.
Jag är mamma till två helt underbara döttrar som jag är mycket stolt över att vara mamma till. De är nog det bästa jag lyckats med. Jag var dock inte ensam om att vägleda dem genom livet till vad de är idag utan jag hade hjälp av deras pappa och deras farmor. Dock finns inte dessa två underbara människor med oss i livet längre - deras ande vilar dock över oss än.
Idag lever jag med mina två katter och en björn och vi samsas ganska bra tillsammans.
No comments:
Post a Comment