Igår så lyssnade jag ut en hel bok - jag kunde helt enkelt inte sluta. Svinahugg av Marianne Cedervall.
Det gav mig många tankar och jag tänkte på hela min utbildning som jag gjort under Terry Evans vingar. Jag kände plötsligen en sorg över att jag slutat meditera - men att meditera i ett hus som aldrig är tyst är ju helt omöjligt. Idag så är sambo iväg på eget nöje och jag tog tillfället i akt att få njuta av en meditation. Jag saknade healingen och tänkte på healingen som Birgitta gav mig på en utbildningsdag - den healingen kommer jag nog leva hela livet på.
Det var en lektion där vi skulle ge varandra helande healing. Jag tilldelades en helt underbar person som heter Birgitta. Jag hade väl inga speciella tankar inför healingen så jag var inte beredd. Birgitta startade upp enligt ceremonin och plötsligen kändes mitt huvud som ett ägg. Mitt huvudet kändes som ett ägg i en äggkopp där man slår av toppen för att kunna gröpa ur ägget. Nu var det inte ett slag utan huvudet kändes som om det öppnades på det sättet. Känslan som följde var att hela hjärnan lämnade huvudet och for upp i universum. Jag satt som förstummad och undrade var min hjärna tagit vägen och när healingen var över så kände jag hur hjärnan kom tillbaka - landade i huvudet igen och locket lades på. Känslan efter healingen går inte att beskriva men hela mitt liv blev förändrat efter healingen, som en pånyttfödelse.
Efter healingen så ändrades min arbetssituation - dvs jag orkade ta tag i den. Min hälsa förbättrades i raketfart och min värk (fibromyalgi) sipprade sakta bort. Jag blev gladare och positivare.
Så med en friskare kropp och en bättre psykisk hälsa orkade jag byta jobb och allt blev bara bättre och bättre. Så pass bra att jag några år senare även släppte in en ny man i mitt liv.
Men! Inget är så bra att det varar för evigt - eller varar det för evigt men att man måste underhålla det för att det ska hålla? Ja där har jag min fråga just idag. Stressen på jobbet började sakta sänka mig - jag kände att den gamla väggen närmade sig i lite för hög fart. Vad ska jag göra, tänkte jag. Läkaren ville sjukskriva mig en tid - men det ville inte jag. Min erfarenhet av sjukskrivning är att ge efter att sluta kämpa framåt - som att slå sig ner och sluta kämpa. Rätt eller fel? I det svaret härjar många profetior - regeringens och läkarens. Hur som helst så bestämde jag mig för att inte ge efter och vad händer då - jo den förbannade djävla fibromyalgin ställer sig och hårdbankar på ytterdörren och vill in. Inte fan vill jag släppa in den igen men rädslan för att den ska vinna tar lite musten av mig. En sömnlös natt med värk överallt i kroppen. En känsla av att en ångvält kört över mig vaknar jag upp till en ny dag. Då längtar jag så efter Birgitta och hennes healing.
Sambon åker iväg och kollar på motorsport och jag letar upp cd med Bergsmeditationen som Terry lärt ut. Placerar mig på sängen och försvinner iväg för en timme och låter kroppen på medialt vis få sväva ut i rymden i viktlös tillstånd. En skön känsla infinner sig och jag inser att jag måste få kräva flera ensamstunder i total tystnad för att få meditera igen.
Men! Hur gör man för att den andre partnern i ett samboförhållande inte ska känna sig obekväm med ens önskemål. Bara för att man är sambo så behöver man ju inte dela/delta i den andres intressen - men det måste finnas utrymme för att få ha egen tid. Vi har olika intressen - ibland mycket olika. Sambon älskar motorer och mecka och det får han göra så mycket han vill - bara han låter vardagsrummet och resten av inomhuset vara fritt från denna aktivitet. Ett av mina intressen är sömnad - men som jag lagt på hyllan sedan ett halvår tillbaka då orken tog slut. Det andra intresset är det mediala och detta intresse har jag lagt locket på för att jag inte orkar motivera min tro - jag som alltid levt efter att alla är saliga i sin tro - har slutat att tillåta mig själv att ägna mig åt min tro. Jag är inte fanatiker utan på vissa bitar kan även jag känna misstro - men det är en valfrihet som jag måste få ha utan att behöva försvara mig.
Så när jag lyssnat färdigt på boken så inser jag att jag lyssnat på den för fem år sedan. Handlingen kändes igen - men ändå inte - men det var kanske en liknande bok - eller är det samma - hur som helst så lyssnade jag färdigt och är ändå inte helt säker om jag lyssnat på den förut eller har jag bara drömt boken? Boken fick mig att vakna upp och inse att jag saknade vissa bitar av mina intressen och framför allt min meditation.
I meditationen kände jag att jag måste plocka tillbaka mina intressen och vårda dem. Ta tag i hemmet och rensa ut energislukarna. Intala mig att mitt jobb är bara ett jobb och jag kan ersättas på sekunden om jag slutar - kanske kan det ge mig ro i själen igen.
Å Birgitta jag saknar din healing......
No comments:
Post a Comment