11 June, 2023






Fel som upptäcks när man kommit fram till festen - tur jag är skicklig på att sy om detta. Förhandlar med säljföretaget om reducering på priset. 

29 November, 2021

Missing machine embroiderys

Broderier jag söker - Embroiderys I want to have

Ska enligt uppgift komma ifrån Embroideres.com

08 January, 2021

Samla bokmärken eller broderimönster för symaskin - vad är skillnaden egentligt.


Jag satt och rensade gamla mail och fann en massa roligt som jag både skrivit och fått för länge sedan Bland annat nedanstående text och blev lite full av skratt. 
************

 Inatt satt jag och funderade varför man fortsätter ladda hem det ena mönstret efter det andra fastän man inte kommer att sy dem, och varför jag är så flitig på att lägga dem i mappar och hålla ordning på arkivet. Men så plötsligt så gick det upp för mig. Jag samlade på bokmärken när jag var liten och detta följde med mig upp i livet. Jag har alla mina märken kvar och kommer ofta på mig att jag står och bläddrar bland de nya när jag finner en hög till salu. Gamla affärer och mässor och jag står där och kollar. 

 Jag fann en kartong med bokmärken som hade varit min fars och hans systrar när de var små, dvs märken från innan 1900 och däromkring, många är jättefina och andra så där typiskt fula som många var på den tiden. När min äldsta dotter skulle konfirmera sig och jag var utan pengar så plockade jag ut de märkena ur lådan som jag tyckte var fulast och gick iväg till en antikhandel och gjorde ett byte. Jag fick en klockkedja till hennes medaljongklocka för dem, dock bara i gulddubble men den var jättefin.
 
Vilket fall som helst - nu i natt när jag satt här och tittade på alla mina freebies som jag samlat sedan -96 så fick jag samma sköna känsla som när jag förr tittade på mina bokmärken.
 
Är det så att alla vi som inte kan sluta samla att vi alla har tidigare varit tokig i samla bokmärken? Vore kul att veta.



28 December, 2020

Lite tankar mellan jul och nyår

Fick ett mail där jag uppmärksammades på att man kunde beställa nyårsmiddag med hemkörning. Självklart så är den möjligheten förbi för oss insåg jag när jag kollade.
Jag är inte van vid att beställa mat på det viset men det hade varit kanon att kunna göra det för en gång skull.
Å andra sidan så kostar det mindre att laga själv. Men efter alla mina misslyckanden i köket innan jul så skulle jag gärna lejt bort matlagningen en tid.
Jag tror att jag listat ut mitt problem med kakorna. Det finns så många sorters mjöl numera - extra fint, vanligt, och grövre för matbröd. Alla mina kakor har genom åren bakats med vanligt mjöl men i år har jag köpt det extra fina. Det ska tydligen vara bäst till sockerkaka....??? Om det nu är felet vet jag först efter att jag testat det igen på samma sorts kakor - men att göra mandelmusslor i januari - nja - de gör man ju innan jul....
Jag vet att jag är hopplös med att analysera allt som sker och försöka finna på förklaringar - bättre jag bara accepterade och gick vidare. Tror ni att "den här gamla hunden kan lära sig att sitta"?
Jag sydde en morgonrock till dottern - men jag var inte nöjd med sömmarna så jag sprättade upp dem och sydde om - blev det bättre - nja - jo en hel del - men var det värt det? Jag har alltid lärt mig att när man syr ett plagg så ska det vara lika fint på insidan som på utsidan - och det är det nu!
Nu ska jag leta efter ett trevlig mönster som jag kan brodera och smycka ut morgonrocken med. Och jag har massor av tankar på vilka mönster - gäller bara att hitta dem i min stora kassakista..
Men det går nog bra att fixa nyårsmaten - hoppas jag.

Just det Henrietta lurade mig med att julgranskulorna såldes slut mitt för näsan på henne. Men jag trodde henne inte men hon stod på sig och jag fick acceptera. Finns det något bättre än att få just det man önskar sig i julklapp trots att man gett upp hoppet.

De blågröna kulorna fick jag av Alina med en kommentar om att det var tråkigt de röda var slut. Busiga ungar har jag.

22 October, 2020

Plötsligen fann jag en av mina bilder på nätet. Vad konstigt det kändes - det gav mig en tankeställare - var hade jag visat upp denna bild någonstans. Eller har jag haft gäster i trädgården. 

Jag letade namn på min betongkatt som jag köpte i väntan på att jag skulle skaffa en riktig katt. Numera har jag både en riktig katt och en Sam Stigsson katt. 
http://www.onestep.se/garden/html/sam.html

Utökade trädgården med en liten groda också av Sam. 

Annars pryds nog trädgården mest av fiskar i dammen som vaktas av några fåglar som blir finare med åren med sin rost.









21 March, 2020

Tankar i Corona-tider


Jag vill leva och jag vill bli en frisk gammal kvinna. Jag upptäckte hur gärna jag ville fortsätta leva när jag kom ur min utbrändhet 2014-2015. Jag ville leva och det var så nytt och märkligt denna känsla och samtidigt en sorg att jag tappat livslusten under nästan hela mitt vuxna liv. Som pensionär mår jag bra – vaken när jag vill och sover när jag vill – och jag gör vad jag vill. Ett behagligt liv – tills nu med corona.
Jag vaktar mitt liv i rädslan över att bli smittad – som boende i Storstockholm är risken stor. Jag sitter i frivillig karantän – frivilligt är det nog inte – mera påtvingad. Jag fyllde nyss 70 år och har en sjukdomshistoria som gör mig till riskperson. Så denna känsla av att nu vilja leva livet fullt ut och samtidigt känna rädsla för att det kanske blir så gör mig en aning förlamad.
Samtidigt så ser jag en glädje i allt elände. Tänker närmast på Italienaren som sjunger från sin balkong för sina grannar, polisen i Spanien som parkerat mitt på den tomma trafikleden mitt i staden och står och dansar och underhåller folket som inte får lämna sina bostäder, grannar och ungdomar som erbjuder sig hjälpa till och handla och gå andra ärenden åt dem som inte kan lämna sina bostäder, den omsorg som grannarna känner mot varandra och ringer och kollar hur grannen mår då denne inte setts till på några dagar och applåderna som sker var dag kl 20.00 från trädgårdar, ytterdörrar, balkonger etc för att hedra dem som jobbar inom sjukvården. Och många mera hjärtliga saker som sker ute i samhället idag – det värmer mitt hjärta.
Som någon skrev ovan att det kanske är moder jord som dragit i bromsen för att få oss att stanna upp och tänka över vårt liv. Uppfinningarna för att överleva är många och det är kanske detta vi behöver – att låta vår kreativa sida vakna till liv igen och se ”vad kan jag göra för att överleva – vad behöver jag försaka, vad kan jag erbjuda”.
Visst är det hemskt för alla våra småföretagare och alla stora arbetsplatser som måste permittera sina anställda – jag bara önskar av hela mitt hjärta att det finns en lösning för deras överlevnad.
Jag bara just nu önskar mig själv att förlamningen ska släppa så jag använder min karantäntid till att sy, rensa bort alla onödiga papper, baka några goda bullar och njuta av livet. Jo en sak till – måla färdiga alla mina påbörjade tavlor. Och sluta stressa sönder mig av oron.
Min man sa alltid när han levde ”oron ställer till med mera skada än vad själv orsaken till oron gör” – han var klok han….

Min andlige lärare Terry Evans sa till mig:
 Denna situation kan ha stoppat saker och ting i samhället, men det har inte hindrat oss från att leva. Så stäng inte dörren till ditt livs magi. Håll den öppen.

Bilden är en rastgård från ett gammalt fängelse - nu har jag förvisso turen att jag får gå fritt bara jag håller avstånd.


18 March, 2020

Vad jag borde sagt till Terry som lärde mig meditation, andlig healing, intuition och mentalt mediumskap


Jag tänker nästan dagligen på dig och utbildningen hos dig. Du satte ner en stor fot över mig och fick mig att stanna upp och tänka utanför min egen bubbla. Minns speciellt under en lektion när du smög upp sidan om mig och teaterviskade "när slutade du att acceptera att någon annan gav dig en uppmaning, order" jag minns inte kommentaren helt men väl innebörden. Först blev jag som vanligt skitförbannad på dig och undrade vad du menade och du svarade att med tiden kommer jag att förstå frågan.

Jo frågan har följt mig sedan utbildningen och var gång som jag irriterade mig på att någon talade om för mig vad jag skulle göra - så stannade jag upp och tänkte på dig. Idag går det lättare och jag förstår vad du menade och menar. Kanske var det ett av mina vägskäl.

Tyvärr har jag än inte lärt mig att välja mellan alla mina kreativa tankar och vad jag vill göra - så jag står där i korsningen fortfarande och kommer inte vidare. Ska jag sy något av mina tyger, ska jag måla den där tavlan, ska jag skriva den där boken eller ska jag ta upp den mediala utbildningen som jag la på hyllan.

Ibland har jag funderat på att återvända till en sommarvecka och se vart den skulle kunna leda mig vidare i mina val - men även där står jag i ett vägskäl.

Men nu är det för sent för du säljer din skola - så jag får nog ta den där sommarveckan för mig själv och samla ihop mig och komma vidare i vägskälet.

I sagan om Alice i underlandet så får haren en fråga av någon: -Vilken väg ska jag ta? -Det beror på var du är på väg! -Det vet jag inte. -Men då spelar det ingen roll vilken väg du väljer....

Så om jag inte vet vad det är jag vill sy - så blir det aldrig sytt något.
Så vet jag inte vad jag vill göra med mina målade tavlor - då lär de aldrig bli målade.

Terry sa en gång - bara det du riktigt vill - kommer du att göra. Så det är upp till mig att ta reda på vad det är jag egentligen vill göra - först då lämnar jag vägskälet.