06 June, 2013

Vad diskriminerande chefer och den berömda procenten kan ställa till det.

Min motivationsmorot ruttnade igår.

Tänk vad lönelistor kan ställa till det men man får väl vara glad att man har ett jobb - för det finns de som aldrig kommer dit.
 
Men för min egen person så ligger en gammal särbehandling/diskriminering (av en nu pensionerad chef) som en propp i flaskan. Man kan inte höja lönen tillräckligt för då får man större procentuell höjning än arbetskamraterna - trots att man ligger flera tusen under dem. Ett underligt system.
 
Man blir inte rik på lovord och klappar på axlarna och leende i korridorerna - nä uppskattning ger mest utdelning i lönekuvertet. Så jag tappade min motivation idag.
 
Min man sa när han levde att jag var så snäll - men jag tror att det är dags att låta hornen, svansen och klövarna få växa ut snart eller ska man ta tjänstledigt och söka annan tjänst på prov - det kan ju nästan inte bli sämre.
 

Fan också - att jag älskar mitt jobb - det försvårar mitt beslut.

 
Ny karriär som tiggare
Jag kanske skulle göra som tiggarna - sätta sig en timme utanför entrén med en konservburk i handen och sen sätta sig där igen på lunchen och innan alla slutar - undrar hur mycket jag skulle få ihop. Hålla på så till ledningsgruppen inser att det är pinsamt och höjer min lön - nä det är nog en dum idé - jag kanske får sparken istället. Men det kan ju även vara lönande (har jag hört) - jag kanske blir rik på kuppen.
 
Nya morötter
Nä jag får hoppas att det ligger en bunt med nya färska morötter på min arbetsstol när jag anländer på måndag - och så får jag fantisera om att jag är en kanin och bli glad.
 
Min dotter Henrietta tyckte att jag skulle säga ifrån men tyvärr så hör det till en svunnen tid och hör hemma hos ungt välutbildat folk - inte gamla tanter som står med ena foten in i pensionen.
 
Jag kanske inte är värd bättre?
Just nu går jag bara omkring och är ledsen - vet inte om jag vågar/orkar bråka. Men gnistan i mig började avta. Man brukar ju säga att man får vad man betalar för. Köper du billigt virke så får du bara beredd på att det är dålig kvalitet men om du lägger till pengar och köper en dyrare så har du större förutsättningar att du får en bra vara. Sen kan du ju gå på en nit och betala dyrt för dålig vara - kanske är det så jobbet tänker - ve och fasa.
 
Räkneexempel
Nä jag tror att det där med procenten som ställer till det. Har du har du 26000 och får 2,85 % dvs 750 kr så får du fortfarande mindre i lönekuvertet än någon som har 27000 och får mindre procent 2,6 % (avtalet) dvs 700 kr. Så länge det räknas efter procent så lär gapet bara öka. För att rätta till det borde ledningen öka upp min lön till övrig administrativ personals nivå och därefter bedömas per år. Men livet är fullt av orättvisor.
 
Nytt jobb sökes
Är det någon som har ett ledigt jobb att erbjuda till en vettig lön? Nä jag antar det - jobb växer inte på träd. Vem skulle vilja ha en 63 årig kvinna som de senaste 25 åren enbart haft en arbetsgivare. Att rollerna växlat och ansvarstagandet ökat spelar ju ingen roll - löneutveckling sker bara vid byte av arbetsgivare.
 
En vän tyckte att jag skulle vända mig till JämO - men till JämO borde jag vänt mig till för flera år sedan då den pensionerade chefen kränkte mig vid varje löneförhandling.
 
Några diskriminerade kommentarer från den nu pensionerade chefen kunde vara så här:
Vid en löneförhandling så började han redan när han steg in i mitt rum med följande kommentar: -Personalavdelningen har sagt att vi inte ska premiera administrativt folk - de är så lätta att byta ut sa personalchefen på ett chefsmöte inför löneförhandlingarna, så därför blir din löneökning inte stor. Att i det läget påpeka att man uppfyllt de kriterier som ska ligga till grund för högre lön - var i och med detta lönlöst att motivera. Jag var ju administrativt folk!!!
 
Vid en annan löneförhandling påpekade jag när jag insett att argumenten för att få honom att ändra sig var lönlöst: -Ja du, inte lär jag ha råd att bli pensionär med den här lönen! Hans kommentar på detta var nog bland det mest kränkande man kan tänka sig: -Du sitter på din pensionsförsäkring! Va? sa jag - vad menar du? Sälj ditt hus och flytta ut till ett torp på landet så lär du nog ha råd att bli pensionär, sa han. -Så du menar att jag ska lämna mitt hem, mina barn och vänner och bosätta mig i ett gammalt torp på landet, sa jag. Han svarade: Ja vissa saker får man försaka......
 
Så med denna historik i löneutvecklingen så inser man att det aldrig tar slut - jag är fortfarande administrativt folk - jag har fortfarande titeln assistent - och man satsar fortfarande på nyckelpersoner som hoppar från arbetsgivare till arbetsgivare för att pressa upp lönerna.
 
Varför håller ledningen ner lönerna då?
För de unga och nyutbildade som inte hinner in i jobbet förrän de antingen har hittat ett nytt jobb eller föder barn. Just nu är det en epidemi som är mer än smittsam på vårt kontor - alla nya blir med barn nästan så fort de är fast anställda.  Projekten i kommunens utveckling blir lidande på omsättningen och då måste man ta till de medel som står till buds för att få personerna att stanna kvar och slutföra det som de påbörjat - dvs locka med högre löner.
 
Lönelistor
Vad hade hänt om jag inte fått se lönelistan? Jo jag skulle i min enfald fortfarande tro att jag låg i nivå med övriga administratörer eftersom min löneökning dock inte varit låg sedan jag fick ny chef. När jag nu fick ta del av listorna insåg jag att jag aldrig kommer att värderas rättvist för vad jag gör och att jag är för gammal för att starta om. Nä fy fan för procenten!

1 comment:

Cillagonk said...

Att läsa gamla inlägg och se att ingenting har förändrats är nog det mest sorgliga jag kan uppleva. Resultatet av att jobba för mer än 1,5 person dvs för mycket jobb, kränkningar inom lönebiten, dålig ledning och total förvirring orsakade att jag for med en smäll rakt in i väggen mitten av april 2014. Idag närmare början av februari 2015 så ska jag tillbaka på arbetsträning men vet att det jag lämnade för drygt nio månader sedan ligger kvar ogjort. Men jag har gett mig fan på att jag ska tillbaka med eller utan klump i magen. Åtskilliga månaders KBT har fått mig att tänka klarare, ta itu med livet nödvändigheter och se en framtid börjar ge resultat. Dock så får jag kramp i mellangärdet när jag tänker på att jag ska tillbaka. Sedan beslutet så har tröttheten slagit till igen började nästan undra om jag drabbats av sömnsjuka - men allt handlar om stress. Nu är stressen på ovissheten vad som väntar mig när jag kommer tillbaka.