Stackars mina
barn - nu kör jag med piskan för att få dem att hämta hem sina saker. Hur många
saker har du kvar i ditt föräldrahem eller i någons förråd/garage som du inte
orkat hämta hem och ta beslut om det ska behållas eller ej? Idag kom en vän hem
till oss och gick igenom hela min svärmors samlade information och material
till en uppsats inom Vendeltiden. Farmor dog 2007 och då 97 år gammal och
massor av material har blivit stående här. Nu är kartongen rensad och resten kan
läggas i återvinningen - jippi...
Nu gör jag en
lista på vad jag vill bli av med så nästa gång barnen dyker upp så kan de
pricka av vad de vill ta hand om. Det underlättar för dem och så håller jag mig
lugn och hivar inte fram allt och knäcker deras ork. Själv har jag tagit på mig
att rensa svärmors diabilder - och där var det många. Resultatet blir att sen
står jag med diabildslådorna som ska bort - ingen vill ha dem eller finns det?
Min kära syster
och jag pratade för någon dag sedan vad vi gör med allt som våra kära lämnar
efter sig som andra ska ta hand om. Vad lämnar vi själva efter oss och vem vill
ta hand om detta. Vi är duktiga på att skriva testamenten om ekonomiska värden
- men vi borde nog komma överens med någon som vill ta hand om och besluta på sådant
som har med historik, släktforskning och samlingar. Blir det stressigt vid en
bodelning/tömning så åker kanske sådant i soporna som skulle kunna föra
historiken framåt. Här öppnade vi idag en lådan och kollade på böcker där den äldsta
är 300 år. Jo du läste rätt! Jag personligen har kommit dit hän att skänka det
till museum så får de avgöra dess värde. Annars skänk jag massor till Röda
korset. Jag avundas inte mina barn - de har inte bett om sitt arv - de känner
ett ansvar att föra det vidare. Sådan var deras farmor också - och därav alla
dessa ärvda ägodelar.
Själv har jag
kämpat med att rensa efter min kära make. Båten såldes omgående men alla
sakerna som var i sålde jag på blocket och tradera - det tog tid och jag fick
in en slant som mycket väl behövdes. Kvar finns nu en gammal kompass som jag
hoppas en dag kunna sälja till någon som just vill ha en gammal kompas - allt
fungerar inte alltid digitalt. Det finns
några lådor kvar och det är så svårt att ta beslut om de har värde eller
nostalgivärde. Av alla fartygstavlor är det nog endast 2-3 st kvar - men det gör så ont
att rensa bort honom - men gör jag det? Han lever ju kvar i minnet - det är
inte hans saker/ägodelar som styr om vi minns honom eller ej. Han dog 2001.
Mina föräldrar
som dog 1991 och 1993 rensar jag fortfarande efter dock i mindre grad numera. Där
stod jag med hela min mors porslinsmålningsuppsättning och kunde inte göra mig
av med den. Okey jag får väl lära mig använda dem då sa jag och behöll dem -
dock blev jag klokare efter några år och sålde bort allt - nästan allt - kvar
finns målarböckerna och tidningarna inom porslinsmålningen. De kunde ju inspirera
mig att göra broderimönster till min hobby som är maskinbroderi. Eller?
Vad lämnar jag
själv efter mig? Jo ett stort rum med mängder av tyger, tråd, material för
maskinbroderier samt verktyg och symaskiner - vad ska mina döttrar göra med
dessa? De är inte intresserade av just denna hobby. Så jag ska skriva ett
testamente och ge dem instruktioner och välsignelse att sälja, ge bort eller
slänga bort allt material. De ska inte behöva känna sig maktlösa över att
behöva ta dessa beslut.
Det är ett
löfte vi alla borde ge våra efterlevande - dvs ge dem välsignelse att göra sig
av med sakerna vi lämnar efter oss. Men främst borde vi själv ta beslut att
rensa bort sådant som inte är värdefullt innan den dagen kommer så de
efterlevande inte ska digna under rensningsbördan.
No comments:
Post a Comment